Agneta J Granemalm, foto: Catharina Kåberg

Lyssna, titta, kläm, känn och lukta!

– Tänk aldrig att det inte är lönt att läsa och berätta för personer med grav intellektuell funktionsnedsättning, för det är det. Man får bara anstränga sig lite mer än vad man behöver göra när man läser för de som har det lättare för sig. Gör det enkelt och använd rekvisita, säger inspiratören, cirkelledaren och det tidigare läsombudet Agneta J Granemalm.

Det är tidig måndagskväll och dags för läsgruppen att träffas på biblioteket i Ljungby. Deltagarna kommer i en lång rad tillsammans med personal och assistenter för att träffa Agneta i det rum där de samlas varannan vecka. Samtliga nio deltagare har en grav intellektuell funktionsnedsättning och flera av dem har även andra funktionsnedsättningar. Sju av dem saknar tal.

– Läsgruppen startade på initiativ av personal på en gruppbostad. De kontaktade mig eftersom de önskade att det skulle finnas en aktivitet som deltagarna kunde få komma ut på utan att vara hänvisade till aktiviteter där det finns andra som kan mer, berättar Agneta. Läsgruppen är så mycket som möjligt på deras egna villkor och utifrån deras egna förutsättningar.

Åkte runt och inspirererade

Agnetas engagemang för högläsning inom omsorgerna väcktes redan på mitten av 90-talet då läsombudsverksamheten inom LSS drog i gång i kommunen. Agneta utbildade sig till läsombud, blev med i kommunens arbetsgrupp för lättläst och började i sin tjänst som arbets- och fritidskonsulent att åka runt till arbetsplatsmöten inom daglig verksamhet och på gruppbostäder för att inspirera till högläsning.

Och under alla år sedan dess har hon fortsatt att på olika sätt sprida läsinspiration. Nu har Agneta gått i pension men fortsätter att läsa för grupper både inom LSS- och äldreomsorg, nu i egenskap av cirkelledare i Studieförbundet Vuxenskolans regi. Hon är fortfarande med i den kommunala arbetsgruppen, utbildar nya läsombud, är ordförande i Berättarnätet Kronoberg och engagerad i Sagomuseet. Engagemanget kring högläsning och berättande är fortsatt stort och brett.

– Gör det enkelt och använd rekvisita, berättar Agneta. Jag varvar högläsning av lättlästa böcker med berättande. Är det sedan lite kärlek med i berättelserna, som t.ex. i de lättlästa böckerna om Johanssons dotter, så blir det lättare, det tycker de om. Eller om det är någon som gör bort sig. Det går också hem. Föremål och annat som knyter an till berättelserna använder jag för att de utöver att lyssna och se på bilder även ska kunna klämma, känna och lukta. Rekvisitan förstärker upplevelsen av berättelsen.

"Det känns meningsfull"

Den här gången skickas en ko och en mängd andra djur, om än i litet format, runt när Agneta berättar historien om Gubben och gumman som skulle sälja sin ko, och en potta kommer fram när det blir dags för berättelsen om Den förtrollade pissepottan. Med sig har Agneta också en fantastisk ”sagopall” som hon har lånat på Sagomuseet. Den är skapad av konstnären Kjell Sundberg och fylld av snidade träfigurer som också kan användas för att illustrera berättelserna.

– Det känns meningsfullt det jag gör, säger Agneta. Jag har hört så många säga att det inte går att ha högläsning eller andra aktiviteter för personer med grav intellektuell funktionsnedsättning, men det kan man! De växer, de är med, de förstår och alltid är det något som fastnar. Uppnår man det så har man kommit en bra bit på väg. Det är bara att vara positiv själv. Jag kan ge dem något som de har glädje och behållning av, åtminstone för stunden, och det är gott så.

Text och foto: Catharina Kåberg

Artikeln är hämtad från Läsombudet nr 4, 2016

Tipsa en vän om denna sida via epost.
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)