Talboken - kort historik

På 1950-talet lades boken in på rullband. 1975 kom kassettboken. Under 1990-talet utvecklades Daisy i cd-format. På 2000-talet blev talboken nedladdningsbar via legimus.se.

Redan från 1950-talet samarbetade Synskadades Riksförbunds bibliotek med folkbiblioteken. Bibliotekstjänst startade 1960 försäljning av talböcker till folkbiblioteken. 1980 tillkom det statliga Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB, som blev lånecentral för talböcker till landets bibliotek. Den 1 januari 2013 bytte TPB namn till Myndigheten för tillgängliga medier, MTM.

De första talböckerna

Före 1950-talet kunde personer med synskada endast låna punktskriftsböcker från De Blindas Förening, DBF. Bandspelartekniken introducerades vid 1940-talets slut. DBF startade 1951 utveckling av den nya tekniken och utlåning av talböcker på öppen spole satte igång 1955. Bokbeståndet byggdes upp på liknande sätt som man gjorde på folkbiblioteken och innehöll fack- och skönlitteratur för såväl vuxna som barn.

De upphovsrättsliga frågorna var under 1950-talet inte lösta men reglerades lagmässigt 1960 med undantagsparagrafen § 17 Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Samarbete med folkbiblioteken

Redan 1958 började DBF samarbeta med folkbiblioteken, något som är unikt för Sverige. I andra länder är det vanligt att ett centralt blindbibliotek lånar ut direkt till personer med synnedsättning. 1960 började företaget Bibliotekstjänst göra talböcker och sälja till biblioteken ute i landet. Under åren 1973 till 1975 pågick försöksverksamhet med en vidgad grupp användare, vilket ledde till nya regler från 1977 om vilka grupper som var talboksberättigade. Den svenska modellen att samarbeta med biblioteken har haft stor betydelse för möjligheterna att nå nya läsare, till exempel personer med dyslexi.

Läs mer om vilka som får låna talböcker

Läs mer om den svenska talboksmodellen

Talbok på kassett

 1975 bytte DBF namn till Synskadades riksförbund och SRF:s bibliotek tog över verksamheten med talböcker och punktskriftsböcker. Detta år övergick man också till att erbjuda talböckerna på kassett, vilket underlättade användningen för nya läsare.

Statlig myndighet

1976 kom betänkandet "Kultur åt alla". Där betonades vikten av att personer med läsnedsättning integrerades i kommunernas biblioteksverksamhet. Detta skulle underlättas om SRF:s bibliotek fick en mer offentlig karaktär och 1980 tillkom den statliga myndigheten Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB, som också blev lånecentral för talböcker till biblioteken. I "Kultur åt alla" framhölls principen att 25 procent av den årliga utgivningen av böcker skulle bli talböcker, vilket också skedde några år efter förstatligandet.

Daisy – den moderna talboken

På 1990-talet började TPB att utveckla ett nytt digitalt talboksformat, Daisy, Digital Anpassat InformationsSYstem. Avsikten var att med den nya tekniken bland annat göra det lätt att hitta i talboken och komma ifrån hanteringen med kassettband. Daisy är nu en internationell standard för talböcker. 2001 började TPB göra all sin talboksproduktion i Daisy-format. Talböckerna distribueras på cd-romskivor eller laddas ner av biblioteken själva.

Allsidigt bokbestånd

1980 fanns det cirka 12 500 talbokstitlar. Sedan dess har antalet titlar ökat betydligt. Under 1980-talet utvecklade TPB alternativa inläsningar för nya grupper av läsare. Hit hör bland annat talböcker för lästräning och specialinläsningar.

MTM har över 100 000 talbokstitlar (augusti 2013). De flesta talböckerna är på svenska men det finns även böcker på 48 andra språk.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket – TPB

År 1980 övertog staten SRF:s bibliotek och inrättade myndigheten Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB. Den 1 januari 2013 bytte TPB namn till Myndigheten för tillgängliga medier, MTM. Målet för MTM:s punktskriftsverksamhet är att utveckla punktskriftsservicen och bidra till att punktskriftskunnandet upprätthålls.

Punktskriftsnämnden, som har regeringens uppdrag att främja och utveckla punktskriften som skriftspråk för synskadade, är knuten till MTM.

Låna och läsa punktskrift

Svensk punktskrift har genom åren haft olika kortskriftssystem och efter hand som dessa förändrats har färre personer kunnat använda de äldre böckerna. Detta är ett av skälen till att man numera trycker nya böcker i oförkortad punktskrift. Punktskriftsproduktionen är sedan 1984 datoriserad och det är numer lätt att framställa flera exemplar av en titel. Idag lånas merparten av punktskriftsböckerna ut som så kallade envägslån direkt till låntagarna, det vill säga användaren läser boken och lämnar den sedan till pappersåtervinningen.

MTM betjänar cirka 1 200 punktskriftsläsare med sitt bokbestånd på över 12 000 titlar. Läsarna kan föreslå både ny och äldre litteratur för framställning i punktskrift. Nära hälften av de 400 böcker som görs varje år är förslag från punktskriftsläsare. Antalet punktskriftsläsare är relativt litet och bokbeståndet anpassas till gruppens behov. Det är inte möjligt att hålla ett heltäckande biblioteksbestånd.

Tipsa en vän om denna sida via epost.
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)