Olika tekniker
Taktila bilder kan framställas på olika sätt. Här tar vi upp de tre vanligaste teknikerna; kollage, svällpapper och silkscreen. Oavsett framställningssätt måste man ta stor hänsyn till de krav på tydlighet den taktila perceptionen ställer.
Kollage
Reliefbilder i taktila bilderböcker är i allmänhet framställda i olika material. Så långt det går ska man välja ett material som påminner om hur det verkliga objektet känns taktilt. Dessutom måste man tänka på att det ska gå att skilja de olika materialen från varandra. Bilderna sätts på en färgad kartong. Eftersom många barn som läser taktila bilderböcker har viss syn väljer man färgerna så att det blir kontrast mellan både figurerna och bakgrunden och mellan reliefbildens olika delar.
Svällpapper
Med svällpapper kan man bara ha en nivå på reliefen. Det blir en tydlig, lätt avläst relief som passar bra även för personer med viss syn eftersom alla linjer, punkter och ytor är svarta. Svällpappersbilden är tekniskt enkel att producera och också den vanligaste reliefbilden.
Svällpapper är ett vanligt papper som är bestruket med en lösning som expanderar i värme. Med linjer, punkter och ytor skapas reliefbilder då man antingen ritar direkt på svällpapperet eller överför en teckning. Man kan rita med en kolbaserad penna eller kopiera över bilden i en vanlig kopieringsapparat till ett svällpapper. Exponerar man sedan svällpapperet med bilden under infravärme får man en relief. Den kolbaserade färgen är avgörande för att man ska kunna kontrollera svällningsprocessen: de mörka partierna sväller snabbare och resten av papperet förblir slätt.
Silkscreen
Silkscreenbilder har ungefär samma uppbyggnad och utseende som svällpappersbilder – det som skiljer dem åt är framställningssättet. Silkscreenbilder har också bara en nivå på reliefen.
Silkscreen är en tryckteknik som används främst för tyg men även för skyltar och affischer. När man trycker i relief används en tjockare film än i vanliga fall vilket gör att man i stället för en färgyta får en upphöjd yta.