Undersökning om registrering i Legimus

Bakgrund och syfte

Undersökningen genomfördes mot bakgrund av flera förändringar i samhället som berör tillgänglig läsning, som digitaliseringen och EU:s tillgänglighetsdirektiv. Även uppdrag och arbetssätt för myndigheter, regioner och kommuner har ändrats sedan den svenska talboksmodellen, som beskriver ansvar och roller i samarbetet kring talböcker, infördes för ungefär 40 år sedan. Läs- och medievanor är förändrade och utbudet av tjänster och format för läsning är under omvandling. Undersökningen är del av översynen och analysen av talboksmodellen.

• Om EU:s tillgänglighetsdirektiv och krav på e-böcker

Om Legimus

Legimus är en nationell digital bibliotekstjänst för tillgänglig litteratur som lanserades 2013, men MTM har lånat ut talböcker och punktskrift betydligt längre än så. Idag är Legimus ett digitalt bibliotek som innehåller talböcker, punktskriftsböcker, böcker på teckenspråk och e-textböcker. Det finns skönlitteratur, facklitteratur, kurslitteratur och barn- och ungdomslitteratur. Böckerna i Legimus är producerade med stöd av ett undantag i upphovsrättslagen. För att få ett konto i Legimus krävs att användaren har en funktionsnedsättning som innebär läsnedsättning som gör det svårt att läsa tryckt text.

• Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (riksdagen.se)

De allra flesta Legimusanvändare läser genom att strömma, antingen via Legimus webbspelare eller app. De flesta användare finns hos folkbiblioteken, följt av skolbiblioteken och därefter universitets- och högskolebiblioteken. Flest utlån sker genom folkbibliotek, därefter universitets- och högskolebiblioteken och sedan skolbiblioteken. Mer information om Legimus finns på webbplatsen legimus.se.

• Legimus.se

Det är läsarens lokala bibliotek som skapar konto åt användaren. I undersökningen ställdes frågor till registrerare, det vill säga bibliotekspersonal med behörighet att skapa Legimuskonton, vilket oftast är bibliotekarier.

Stöd till förmedlare idag

Med förmedlare menas i den här texten personer anställda på ett eller flera bibliotek som förmedlar litteratur och information till användarna. För att bli registrerare behöver förmedlarna genomgå en obligatorisk grundutbildning. De ansöker sedan om ett Legimuskonto med registrerarbehörighet hos MTM. När de har ett så kallat registrerarkonto får de tillgång till sidorna “För bibliotek” när de är inloggade i Legimus. Där finns bland annat material om lagar och regler för att få tillgång till Legimus, om hur konto skapas och hanteras, om att introducera och guida läsare, om rutiner för inläsningsförslag och beställning av kurslitteratur, om särskilda fall och om användaravtal.

På mtm.se finns myndighetens filmade konferenser, vägledningar, instruktionsfilmer om Legimus samt material om hur tjänsten används. Nya registrerare erbjuds regelbundna webbinarier samt fördjupningsmöjligheter. MTM:s Kontaktcenter är öppet varje vardag och ger stöd till bibliotek och användare.

Undersökningens genomförande

Undersökningen som genomfördes hösten 2024 består av två delstudier, en enkätstudie och en intervjustudie. Ett undersökningsföretag skickade på uppdrag av MTM ut en enkät till personer med Legimuskonto med registrerarbehörighet. Frågorna handlade om registreringssituationen, att nå användare, kunskap och kompetens, samt information och dialog kring Legimus.

Totalt inkom 2025 svar, vilket gav en svarsfrekvens på 34 procent. Flest svarande finns hos folkbiblioteken (1 100 personer) följt av skolbiblioteken (718 personer) och därefter universitets- och högskolebiblioteken (110 personer). Övriga respondenter arbetar framför allt på kombinerade folk- och skolbibliotek och några få på sjukhusbibliotek.

Med syfte att fördjupa kunskapen om registrering, berättigade användare och kompetensbehov, och därigenom identifiera utvecklingsmöjligheter, intervjuades femton personer: fem från folkbibliotek, fem från skolbibliotek och fem från universitets- och högskolebibliotek. Intervjuerna genomfördes av ett undersökningsföretag. I rekryteringen eftersträvades geografisk spridning i landet samt att inkludera deltagare från olika typer av skolor: gymnasieskola, grundskola, friskola, vuxenutbildning och folkhögskola. Analysen av uppfattningar om och erfarenheter av registreringen i Legimus bygger därmed på ett omfattande material med både kvantitativa och kvalitativa data. Resultaten av de båda studierna är samstämmiga.

Skillnader mellan bibliotekstyper

Ett viktigt resultat utifrån undersökningen är att förutsättningar för registrering i Legimus ser olika ut på olika bibliotekstyper. Anledningarna är flera; skälen för användarnas biblioteksbesök skiljer sig åt, hur många och vilka bland bibliotekets personal som arbetar med registrering i Legimus fungerar olika, praktiken runt introduktionssamtalet är inte lika och arbetsbördan och erfarenheterna av Legimus varierar mellan bibliotekstyperna.

På universitets- och högskolebiblioteken ligger fokus på att hjälpa studenter med studierelaterade behov. Studenter på högskola eller universitet, oavsett om de är campusstudenter eller distansstudenter, vänder sig till biblioteket på sitt lärosäte för att ansöka om Legimuskonto. Bibliotekarierna möter ofta studenter med diagnostiserade funktionsnedsättningar och samarbetar inte sällan med samordnarna för riktat pedagogiskt stöd. Riktat pedagogiskt stöd erbjuds enskilda studenter med varaktig funktionsnedsättning vid landets lärosäten.

• Ansökan om pedagogiskt stöd på svenska universitet och högskolor (nais.uhr.se)

Introduktionssamtalen sker oftast vid inbokade möten och många träffar med studenter sker digitalt. En hel del studenter har med sig ett Legimuskonto sedan tidigare. På universitets- och högskolebibliotek är registrering i Legimus mer av en specialiserad arbetsuppgift och 85 procent av dessa bibliotekarier svarar i enkäten att “några medarbetare” ansvarar för uppgiften.

De fem intervjuade bibliotekarierna från högskole- och universitetsbiblioteken uppfattar att efterfrågan på Legimus har ökat, vilket stämmer väl överens med statistiken för Legimus över tid. Andelen studenter som får riktat pedagogiskt stöd på universitet och högskolor har tredubblats på tio år och under 2023 fick ungefär 33 000 studenter riktat pedagogiskt stöd nationellt.

• Fakta om tillgänglighetsanpassad kurslitteratur: statistik

Utmaningarna som bibliotekarierna i undersökningen lyfter fram när det gäller registrering rör framförallt gråzoner som koncentrationssvårigheter kopplat till läsning, vilket kan göra besluten om vem som har rätt till Legimus komplexa.

På skolbiblioteken är specialpedagoger, lärare eller elevhälsa i hög utsträckning involverade i bedömningen av om eleverna har en läsnedsättning som gör att de har behov av Legimus. Ofta tar skolbiblioteken del av ett ifyllt avtal som exempelvis lärare eller specialpedagog skickat hem till eleven för underskrift, efter en bedömning av läsförmågan, och skapar sedan konto till eleverna. Registreringsprocessen är därför många gånger mest administrativ. Många registreringar sker vid terminsstart. Biblioteken hanterar ofta unga elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) eller dyslexi. Ibland behövs stödmaterial för att förklara vad som ger rätt till Legimus, exempelvis för att informera lärare. På skolbiblioteken arbetar inte sällan en enda person, vilket gör att “endast jag” är ett betydligt vanligare svar (73 procent) på frågan om vem på biblioteket som registrerar i Legimus, än för övriga bibliotekstyper.

Det är skolans ansvar att alla elever får det stöd som de behöver för att klara undervisningen och att elever med läsnedsättning får tillgång till talböcker om de behöver och har rätt till det. Om det saknas skolbibliotek kan enskilda elever vända sig till folkbiblioteket för att få Legimuskonto. Folkbiblioteken kan inte ersätta skolans pedagogiska ansvar för elevernas läsutveckling men de kan erbjuda tillgång till läsning och läsinspiration. För studerande vid yrkeshögskola eller folkhögskola är det skolan som har ansvar för att de studerande får de läromedel som de behöver i tillgängligt format. Om det inte finns ett bibliotek på skolan kan de vända sig till folkbiblioteket för att få konto i Legimus.

På folkbiblioteken möter bibliotekarierna användare i alla åldrar och folkbiblioteken har därmed en bredare målgrupp. Fokus är ofta på att tillhandahålla ett öppet och lättillgängligt stöd. Här kan föräldrar och andra anhöriga vara involverade i registreringen.

På många folkbibliotek sker introduktionssamtalet när låntagare kommer till informations- eller referensdisken och vid vissa tillfällen bokas särskilda samtal. På andra bibliotek sker samtalet alltid vid bokade tillfällen. Registrering kan också ske när bibliotekarien arbetar uppsökande och besöker exempelvis äldreboenden eller daglig verksamhet.

På folkbiblioteken är organisationens storlek, det vill säga hur många som arbetar på biblioteket, en viktig faktor för hur många i personalen som registrerar i Legimus. På enkätfrågan om vilka som registrerar användare svarar 51 procent att ”några medarbetare” har den uppgiften, medan 34 procent svarar ”de flesta medarbetare”. De fem intervjuade bibliotekarierna vid folkbibliotek beskriver att bedömningen om unga och personer med kognitiva svårigheter har rätt till Legimus är en utmaning. Några av de intervjuade bibliotekarierna från folkbibliotek upplever en ökning av studenter.

Att nå användarna

Det är knappt en fjärdedel av alla som svarat på enkäten som anser att biblioteken når de flesta i målgruppen. Ungefär hälften menar att de når en del i målgruppen. Kommentarerna i enkäten visar att många bibliotekarier anser att det är ett problem att alltför få i målgrupperna nås. Detta beskrivs av alla bibliotekstyper som svarat på enkäten. 

Cirkeldiagrammet på bilden visar svarsfördelning i procent utifrån frågan ”i vilken utsträckning anser du att ni som bibliotek lyckas nå de användare som har behov av Legimus och som omfattas av undantagen i upphovsrättslagstiftningen?”

• Vi når de flesta i målgruppen: 24%
• Vi når en del i målgruppen: 51%
• Vi når endast få i målgruppen: 11%
• Vet inte: 14%

Folkbiblioteken är de bibliotek som har svårast att nå sina användare. Detta gäller inte endast de användare som har behov av Legimus och som omfattas av undantagen i upphovsrättslagstiftningen, utan alla användare. Målgruppen för folkbibliotekens verksamhet är, enligt bibliotekslagen, alla. Här finns flera användargrupper som är utmanande att nå. Många undersökningar visar att personer med funktionsnedsättning har lägre deltagande i kulturaktiviteter och de offentliga samtalen. För den som har svårt att läsa är inte biblioteket en självklar plats att vända sig till.

Därmed skiljer sig utbildningsbiblioteken och folkbiblioteken åt, då skolan och universitetet har kontakt med och kontaktuppgifter till alla elever och studenter. Elever och studenter är därför möjliga att nå på ett helt annat sätt än vad som är möjligt för folkbibliotekens användare och potentiella användare. 

Rätt att låna i Legimus

En person med en funktionsnedsättning som innebär att hen behöver få en tryckt text anpassad för att kunna läsa den har rätt att låna böcker i Legimus. Exempel på funktionsnedsättningar som kan ge läsnedsättning är läs- och skrivsvårigheter, synnedsättning, fysiska funktionsnedsättningar exempelvis rörelsenedsättning som gör det svårt att hålla en bok, hörselskada, intellektuell funktionsnedsättning, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD samt tillfällig läsnedsättning genom till exempel skada eller sjukdom.  

Enligt upphovsrättslagen (17 a § och 17 e §) får behöriga organ som MTM framställa, överföra och sprida anpassade böcker till personer med syn- eller annan läsnedsättning, för deras egen användning. Dessa böcker får inte delas vidare eller spridas i förvärvssyfte.

Det är bibliotekarien på det lokala biblioteket som möter användaren för att avgöra om hen har en läsnedsättning som ger rätt till Legimus. Det är 62 procent av de som besvarat enkäten som svarar att det är ”ganska lätt” eller ”mycket lätt” att avgöra, att jämföra med 14 procent som svarar att det är ”ganska svårt” eller ”mycket svårt”. Det betyder att 86 procent av de som svarat inte anser att det är svårt.

På enkätfrågan om vilka utmaningar bibliotekarierna upplever när det gäller att registrera användare i Legimus framkommer det att många inte upplever utmaningar, men att det exempelvis kan vara utmanande att lita på användaren, att avgöra om funktionsnedsättningen innebär läshinder som ger rätt att använda Legimus eller att avsätta tid för samtalet.

Det liggande stapeldiagrammet på bilden visar svarsfördelning i procent för sex olika svar på enkätfrågan ”vilka utmaningar upplever du när det gäller att registrera användare i Legimus?”

• Jag upplever inga utmaningar: 33%
• Att kunna lita på det användaren säger är sant om sin lässituation och sitt läsbehov: 31%
• Att avgöra om funktionsnedsättningen innebär läshinder som ger rätt att använda Legimus: 28%
• Att avsätta tid för samtalet: 23%
• Att avslå en begäran: 19%
• Vet inte: 7%

Skolbibliotekarierna upplever utmaningar i lägst utsträckning och de litar i högst utsträckning på att det eleven säger är sant om sin lässituation och sitt läsbehov. Detta kan hänga samman med att flera professioner och vårdnadshavare oftast är involverade i elevernas läsning när de möter hinder för läsning.

Folkbiblioteken har svårast att avsätta tid för samtal med användarna. Detta kan kopplas till folkbibliotekens bredare uppdrag enligt bibliotekslagen, om att vara tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov. Folkbiblioteken ska särskilt främja läsning och tillgång till litteratur, men också verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet liksom att främja barns och ungas språkutveckling och stimulera till läsning. Folkbibliotekens arbetssätt och utbud är vittomfattande.

De svarande från universitets- och högskolebiblioteken uppfattar utmaningar i högst utsträckning. Mängden text och komplexiteten i de texter som läses på universitet och högskolor är en viktig parameter i bedömningen. De anser också att det är svårare att kunna lita på det studenten säger är sant om sin lässituation och sitt läsbehov i högst utsträckning.

Metoder i mötet med användaren

När det gäller frågan om hur bibliotekarierna avgör vem som är en berättigad användare var det möjligt för de svarande att fylla i flera alternativ i enkäten. Det vanligaste tillvägagångssättet för att kunna bedöma om en användare har rätt att använda Legimus är enligt enkätsvaren att föra en dialog med användaren, att ställa checkfrågor om läsning och att tala om läshinder. Det finns ingen svarande som enbart har fyllt i alternativet ”Jag litar på användaren som säger att hen behöver Legimus”, utan alla använder flera sätt för att avgöra om användaren har rätt till Legimus.

Det liggande stapeldiagrammet på bilden visar svarsfördelning i procent för tio olika svar på enkätfrågan ”hur avgör du vem som är en berättigad användare?”

• Jag för en dialog med användaren om hens behov, ställer checkfrågor om hur personen läser och läshinder: 64%
• Jag berättar om konsekvenser vid missbruk av Legimus: 50%
• Jag litar på användaren som säger att hen behöver Legimus: 46%
• Jag använder förmedlarstödet på Legimus bibliotekssidor (”Vem har rätt till Legimus?”): 37%
• Jag kontaktar samordnare, specialpedagog eller annan aktör för mer information om den sökande: 33%
• Jag tar hjälp av en bibliotekariekollega: 8%
• Jag ber användaren komma tillbaka vid ett senare tillfälle när jag är osäker på om hen är berättigad: 5%
• Jag vänder mig direkt till MTM för råd och stöd: 4%
• Jag hänvisar användaren vidare till ett annat bibliotek när jag är osäker på om hen är berättigad: 2%
• Annat: 11%

Universitets- och högskolebibliotekarierna är de som i högst utsträckning för en dialog med användaren om hens behov, ställer checkfrågor om hur personen läser och läshinder (90 procent). De är också de som i högst utsträckning berättar om konsekvenser vid missbruk av Legimus (66 procent). Det är också de bibliotekarier som tar hjälp av en bibliotekariekollega i högst utsträckning (25 procent), som mest använder förmedlarstödet på Legimus bibliotekssidor (“Vem har rätt till Legimus?”) (69 procent), och som vänder sig direkt till MTM för råd och stöd i högst utsträckning (15 procent).

Många av de intervjuade bibliotekarierna har en stark önskan om att främja läsande och därmed möjliggöra lärande, utbildning och bildning. Vissa är oroliga för att felaktigt neka en användare tillgång och samtidigt känner de ett stort ansvar att följa reglerna. De deltagande bibliotekarierna är medvetna om risken för missbruk av Legimus, men många anser att omfattningen är begränsad. De betonar vikten av att nå ut med rätt information till användarna om vad som gäller och att ha en god kommunikation med MTM om misstänkta fall av fusk.

Dokumentation eller intyg

I enkäten ställdes en fråga om registrerarna ser behov av ett intyg, medicinskt eller annat, som styrker läsarens rätt till Legimus. Den övervägande majoriteten, 66 procent, menar att det inte finns behov av intyg. Det är 19 procent som svarat att de inte vet och 15 procent som menar att det finns ett behov. Utifrån bibliotekstyp fördelar sig svaren lite olika. Det är 39 procent av bibliotekarierna på universitets- och högskolebibliotek svarar att de ser behov av intyg, medan endast 17 procent av bibliotekarierna på folkbibliotek och 8 procent av skolbibliotekarierna anser att det finns behov.

Flera hundra av de som svarat på enkäten har kommenterat frågan om intyg och både fördelar och nackdelar lyfts. De fördelar som beskrivs är bland annat att det skulle kunna underlätta bibliotekariers arbete om någon annan part skulle utfärda intyg, då det skulle förenkla bedömningen och minska arbetsbördan. Ett intyg skulle också kunna minska risken för missbruk av tjänsten och öka trösklarna för att personer utan behov av talböcker får tillgång till Legimus.

Nackdelar med intyg som framhålls är bland annat att krav på intyg kan skapa hinder för personer som verkligen behöver talböcker men som inte har möjlighet att få ett intyg inom rimlig tid, till exempel på grund av långa väntetider för utredningar. Att behöva visa intyg kan upplevas som stigmatiserande och avskräcka personer från att ta kontakt med biblioteket, vilket skulle leda till att de inte får den hjälp de behöver och har rätt till. En diagnos kan vara ett hinder för värnplikt, till exempel kan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar leda till avslag på en ansökan till grundutbildning, vilket gör att vissa personer väljer att inte utreda. Det är inte heller självklart vilken profession eller kompetens som är bäst lämpad att bedöma hur en funktionsnedsättning påverkar läsförmåga gällande tryckt text. Det framkommer också genom kommentarerna att medicinska intyg skulle öka arbetsbördan för vårdpersonal.
Det finns således ingen samstämmig bild kring intyg eller dokumentation och åsikterna varierar beroende på perspektiv och erfarenheter. Majoriteten problematiserar emellertid intyg och framhåller att nackdelarna överväger, i synnerhet när det gäller barn och unga.

Kompetens och kompetensutveckling

Överlag bedömer de flesta som svarat på enkäten att de har god kunskap om reglerna som gäller för att bli berättigad att låna böcker från Legimus. Det är 68 procent som bedömer sin kunskap som ”kompetent”, det vill säga att de har god förståelse, kan utföra uppgifter självständigt och har praktisk erfarenhet. Det är 17 procent som anger sin kunskap på nivån ”avancerad”, med djupgående kunskap, förmåga att hantera komplexa problem samt lära ut till kollegor. Betydligt färre anger nivån ”grundläggande” (11 procent), att de kan utföra grundläggande uppgifter med hjälp av kollega eller ”nybörjare”, att de har grundläggande kännedom, men saknar praktisk erfarenhet (3 procent).

Enkätstudien visar att bibliotekarierna vid universitets- och högskolebiblioteken är de som i högst utsträckning söker förmedlarstöd idag, men det är också de som uttrycker störst behov av utökat förmedlarstöd och tydligare riktlinjer.
I en fråga om kompetensutveckling svarar bibliotekarierna att de önskar mer kunskap om användning av Legimus, upphovsrättsundantaget och olika funktions- och läsnedsättningar. De önskar sig konkreta exempel, fallbeskrivningar, FAQ och utbildningsmöjligheter. Undersökningens båda delstudier visar att det relativt sällan förs kollegiala samtal om registrering i Legimus på biblioteken, trots att det finns behov av kontinuerlig kompetensutveckling.

En del av dem som besvarat enkäten pekar på att andra professioner kan vara relevanta för att bedöma om en användare har rätt att använda Legimus, exempelvis specialpedagoger i skolan, samordnare inom riktat pedagogiskt stöd vid universitet och högskolor eller logopeder, syncentral, rehabilitering eller liknande när det gäller folkbibliotek. Många som deltagit i undersökningen för dock fram att själva sakfrågan och gränsdragningen kvarstår, även om bedömningen av om en användare har läsnedsättning som därmed ger rätt att använda Legimus skulle flyttas till en annan profession eller funktion. Det är inte enbart en fråga om profession, utan kanske snarast en fråga om vilken kunskap och kompetens som krävs.

I forskning om lärande i arbetslivet beskrivs kompetens som en individs handlingsförmåga i relation till en viss uppgift, uppdrag eller situation av bland andra forskarna Per-Erik Ellström, Otto Granberg och Jon Ohlsson.

• Ellström, Per-Erik, Kompetens, utbildning och lärande i arbetslivet, Publica, 1992 (libris.kb.se)
• Granberg, Otto, Ohlsson Jon (red.),Kollektivt lärande i arbetslivet, Studentlitteratur, 2016 (libris.kb.se)

Kompetens kan också vara kollektiv och finnas i samspelet mellan medlemmarna i en arbetsgrupp eller organisation. I rapporten “Lyssningsläsning i högre utbildning: vägledning för lärosätesbibliotek” som MTM har tagit fram, beskrivs avsatt tid för fortbildning och uppföljning kring tillgänglig läsning som centralt för att förbättra stödet till exempelvis elever och studenter som möter läshinder. Det kan ske genom internutbildningar, webbinarier, konferenser eller tidskriftsklubbar, gärna över professionsgränser. Kollegialt lärande är ofta en framgångsfaktor.

• Lyssningsläsning i högre utbildning: vägledning för lärosätesbibliotek

Registrering i Legimus – en del i arbetet med att förmedla tillgänglig läsning

Att registrera användare i Legimus är del i en större kontext av förmedling av tillgänglig läsning, för att ge olika läsare möjlighet att läsa på sina villkor. Riksdagen har antagit följande nationella mål för politiken för litteratur- och läsfrämjande:

”Alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet.”

• Mål för kultur – regeringen.se

Att förmedla läsning, litteratur och information ligger i bibliotekens kärnuppdrag. Professionellt arbete på bibliotek baseras på flera kunskapsbaser, såsom akademisk utbildning, fortbildning och beprövad erfarenhet. Undersökningen visar att kunskap som är av betydelse i arbetet med att förmedla tillgänglig läsning är exempelvis kunskap om läsnedsättningar, hinder för läsning och funktionsnedsättningar som innebär läsnedsättning. Också kunskap om olika sätt att läsa, som lyssningsläsning och punktskriftsläsning och kunskap om olika hjälpmedel, teknik, system och program som kan användas för läsning är central. Det är dessutom angeläget att känna till olika format för läsning, exempelvis tryckt text, Epub3, taktil skrift och storstil.

I mötet med användaren behövs ofta kunskap om informationssökning, katalogisering och tillgänglighetsmetadata, för att kunna vägleda till läsning oavsett var den finns. Grundläggande kunskaper om olika användargruppers förutsättningar och villkor exempelvis genom forskning om läspraktiker och lokala användarstudier, men också om bemötande, inkluderande pedagogik och relationsskapande, är viktiga i mötet med målgruppen. Slutligen kan nämnas kunskap om lagstiftning, exempelvis gällande bibliotekens ändamål och ansvar, upphovsrätt, diskrimineringslag, tillgänglighetslagstiftning och nationella mål för funktionshinderspolitiken. Kunskap som är inbegripen i arbetet med att förmedla tillgänglig läsning sammanfattas i figuren nedan.

I figuren på bilden står det i den mittersta cirkeln ”förmedling av tillgänglig läsning”. I de åtta kringliggande cirklarna står det, från den översta cirkeln i medsols riktning:

• Läsnedsättning
• Sätt att läsa
• Teknik/hjälpmedel
• Format
• Kunskapsorganisation
• Användarstudier
• Bemötande
• Lagstiftning

I undersökningen som MTM har genomfört ligger inriktningen mot ett mer avgränsat perspektiv på förmedling – situationen att registrera en användare så att hen får tillgång till det digitala biblioteket Legimus. Men genom undersökningen blir det tydligt att även registrering av användare i Legimus är en arbetsuppgift som spänner över en rad kunskapsområden. Det är en krävande arbetsuppgift, både kompetensmässigt och resursmässigt. När det gäller professionellt arbete generellt, kräver det bland annat omfattande kunskap och gedigen kompetens på området, kontinuerlig, systematisk kompetensutveckling, förmåga att förstå hur saker och ting hänger ihop, och överblick som består i att man väljer och utformar sitt arbete så att det fyller en meningsfull uppgift i samhället i stort (Kasher 2005).

• Kasher, Asa: Professional ethics and collective professional autonomy: a conceptual analysis, PDF, 2005 (researchgate.net)

Psykologen Henry Egidius lägger till obetingad respekt för dem som yrkesutövare har att göra med, för deras värdighet, integritet och autonomi (Egidius 2011).

• Egidius, Henry: Etik och profession : i en tid av ökande privatisering och myndighetskontroll, Natur & kultur, 2011(libris.kb.se)

Alla dessa delar finns i arbetsuppgiften att registrera användare i Legimus. Att registrera användare i Legimus är att betrakta som en specifik situation i ett bredare sammanhang.

Användarnas behov

Registrering i Legimus är en praktik där den enskilda individens behov av att kunna läsa står i fokus och att använda exakt samma förfaringssätt för alla användare är därför inte en möjlighet. Detta blir genom undersökningens resultat särskilt tydligt i relation till de olika bibliotekstyperna. Det är olika rationalitet som styr vilket bibliotek inom det allmänna bibliotekssystemet som användare vänder sig till. Utbildningsbibliotekens användare behöver ta del av texter, information och böcker som en del i sin utbildning för att kunna nå ett annat mål – att gå ut skolan med godkända betyg eller klara sin examen inför kommande yrkesliv. Folkbibliotekens användare söker i många fall litteratur, information och annan läsning för läsningens egenvärde eller personliga bildningsresor. De båda studierna visar att bibliotekens roll och arbetssätt varierar beroende på bibliotekstyp och användarens behov.

I flertalet av kommentarerna av de bibliotekarier som deltagit i studierna problematiseras att olika perspektiv ställs mot varandra när det gäller registrering: användarnas behov och önskemål, kontra bibliotekens och bibliotekariers uppdrag, kontra andra professioners kompetens och arbetsbelastning, kontra att värna upphovsrättslagen. De som registrerar användare i Legimus har att hantera att överlappande drivkrafter och uppdrag till viss del uppfattas ställas mot varandra, exempelvis uppgiften att främja läsning och ge en prioriterad målgrupp möjlighet att ta del av information, samtidigt som endast berättigade personer ska få tillgång till verk i Legimus.

Bibliotekens roll för tillgänglig läsning och tillgången till Legimus

Bibliotekslagens skrivning om att biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla och att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information, är framträdande i utsagorna bland de som deltagit i undersökningen.

• Bibliotekslag (2013:801) | Sveriges riksdag

Människors förtroende för biblioteken är alltjämt starkt, det visar SOM-undersökningarna år efter år.

• SOM-undersökningarna, SOM-institutet, Göteborgs universitet (gu.se)

Biblioteken ligger i toppskiktet bland de myndigheter och aktörer som mäts. Den senaste nationella SOM-undersökningen visar att 55 procent av Sveriges befolkning besökte ett bibliotek minst en gång under de senaste tolv månaderna under förra året.

• Kulturvanor i Sverige 1987-2023 (gu.se)

Biblioteken är välbesökta och statistiken från Kungliga biblioteket visar att förra året gjordes ungefär 70 miljoner fysiska biblioteksbesök i Sverige. Biblioteken har en stadig roll i samhället, där läs- och medievanor och utbud av tjänster är under stor förändring.

• Biblioteksstatistik – Kungliga biblioteket (kb.se)

I bibliotekens kärnuppdrag ligger att möta läsare och potentiella läsare för att främja läsning och förmedla litteratur och information. De lokala biblioteken har mycket stor vana av att möta läsare, med eller utan läsnedsättning. Bibliotekariers kompetens inom läsfrämjande arbete och litteraturförmedling är därför betydelsefull för att avgöra om en användare har behov av och rätt till Legimus. När tillgänglighetslagen trätt i kraft kan det bli en större uppgift att vägleda till olika platser och tjänster där tillgänglig läsning finns. Det är därför angeläget att förmedlarna får tillgång till stöd som är aktuellt och av hög kvalitet, både när det gäller förmedling av tillgänglig läsning i bredare bemärkelse och registreringssituationen i snävare bemärkelse.

Stärkt stöd till förmedlare

För att stötta förmedlarna i ett föränderligt ekosystem av tillgänglig läsning behöver MTM kontinuerligt utveckla kunskapsstöd, riktlinjer och arenor för dialog. Mot bakgrund av undersökningens resultat och förändringar i omvärlden kommer MTM att stärka och förtydliga stödet till förmedlarna både operativt och strategiskt.

Insatserna omfattar utvecklad information i Legimus, förtydligade riktlinjer och förbättrade kunskapsstöd. Dessutom planeras ökad dialog med biblioteken och andra aktörer inom bibliotekssektorn för att sprida kunskap om förmedlings- och registreringsprocessen. Genom dessa insatser stärker MTM stödet till förmedlarna och deras arbete med att tillgängliggöra läsning för fler.