Bibliotekarien som lurar hjärnan för att skapa läsfokus

Det finns med största sannolikhet lika många läspraktiker som det finns läsande människor. Vissa vill läsa som de alltid gjort. Vissa är öppna för att testa nya sätt. Och vissa tycker att omväxling förnöjer.

Ida Boija berättar att förmågan att koncentrera sig på en text beror på en mängd orsaker för den som har adhd. Dagsform och vilken period man är i livet, men också hur intressant ämnet är för läsaren. Att kunna alternera mellan olika sätt att läsa kan då underlätta läsningen. Många som har en adhd-diagnos har också sämre arbetsminne och svårare att sortera intryck.

– Eller så drar man i väg i andra tankebanor när man läser. Jag brukar ”lura” hjärnan att fokusera bättre genom att lyssna på en text och sysselsätta händerna med något praktiskt. Att lyssna och läsa samtidigt är ett annat sätt att skapa bättre fokus för hjärnan, säger hon.

I lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet ställs krav på att läsaren ska kunna ta del av en e-bok på fler sätt än genom att läsa med ögonen. Tekniska hjälpmedel ska fungera korrekt. Det innebär till exempel att den som vill läsa en e-bok med hjälp av en skärmläsare för att få texten uppläst eller en punkskriftsdisplay ska kunna göra det. Att kunna läsa en e-bok med ögonen för att sedan kunna skifta till att lyssningsläsa den med talsyntes är något som skulle underlätta för Ida Boija.

– Om det är en lugn morgon på jobbet så kan jag gå runt på biblioteket och ställa tillbaka böcker, och samtidigt lyssna på en bok eller ett dokument med hjälp av min talsyntes. Ofta kan jag behöva röra mig eller sysselsätta mig praktiskt för att information ska fastna, berättar hon.

Ett annat av kraven i den nya lagen rör struktur, navigation och flexibel presentation. Det innebär i praktiken att man ska ha möjlighet att lista alla kapitelrubriker eller att smidigt få fram en fullständig innehållsförteckning och kunna hoppa mellan stycken och bilder.

– Jag hade önskat att e-böcker hade tydligare menyer som går att komma åt när som helst. Och att man lätt kan se sidnummer. Det skulle också behöva vara tydligare visuellt med uppmärkt kapitelindelning och underrubriker. Sådant underlättar för mig som läsare för att skapa en inramning för läsningen, så den inte blir övermäktig, säger Ida Boija.

Ida Boija arbetar på ett närbibliotek som ryms inom Umeås folkbibliotek. Varje vecka träffar hon personer i behov av tillgängliga medier.

– Det är jätteviktigt att inte skapa stigma hos nya låntagare som har en läsnedsättning. Ibland kan jag berätta att jag själv har en npf-diagnos och då blir det ju en helt annan stämning. Men det är ärligt talat inte heller fel att bjuda på lite fika.

Att bemöta utan förutfattade meningar eller förväntningar på läsnivå eller önskad läspraktik är också viktigt menar Ida Boija:

– Jag försöker vara naturlig och avslappnad. Jag frågar kanske om de föredrar att läsa och lyssna samtidigt. Eller så ber jag dem att visa något på sina egna redskap. Då märker jag ju direkt vilken nivå de är på och vad som passar dem.