Lynn Alpberg vinner Läsguldet 2022

På biblioteket Lynn Alpberg tidigare jobbade på var det tydligt att ingen hade ansvar för Äppelhyllan. Man kunde till och med se vilket år personen som arbetat med den hade slutat. Efter det årtalet fanns inga nya böcker och det låg ett tjockt lager damm över hyllan. Då bestämde hon sig för att börja arbeta med tillgängliga medier. Det visade sig snart betyda mycket mer än själva Äppelhyllan.

 

Som bibliotekarie ser Lynn det inte som att hon arbetar med böcker utan med människor och berättelser. Hon menar att man först och främst måste utgå från den människa man har framför sig.

 

– Då gör jag riktigt biblioteksarbete; nämligen att rätt berättelse hittar rätt person i rätt format, säger hon. 

– Så här ser den ut i tryckt form, så här i ljudform, i taktil form och så här ser den ut om man lånar den i appen Bibblix.

 

En barriär forceras när insikten om att det inte bara är ett sätt att läsa som är det rätta utan många. När en person hittar sitt språk att läsa på öppnas berättelser och det händer saker. Lynn erfar att med sådan utveckling växer tryggheten att våga uttrycka sig på ett sätt som är bekvämt. Hon anser också att målgruppen ska kunna ställa en fråga och få svar i tal, skrift eller tecken.

 

– För att vi ska kunna säga att biblioteket är till för alla, och vara ett hus med olika sorters berättelser, då måste vi också härbärgera deras berättelser. För att våga uttrycka sig måste man känna sig trygg. Det bästa sättet är att få en personlig relation med en bibliotekarie. Så byggs biblioteksmod.

 

Ganska omgående insåg Lynn att arbetet med Äppelhyllan behövde en uppsökande verksamhet. 

 

– Den är så mycket mer än olika medier, man måste jobba med tillgänglighet i ett större perspektiv. Annars fungerar det inte. 

 

Hon hade en bra chef som gav henne tid och det har blivit många besök. Ett exempel är när Lynn och en kollega besökte ett LSS-boende för att informera om allt som finns på biblioteket. På LSS-bostaden målade de boende, så bibliotekarierna bestämde sig för att ordna en utställning. Någon skrev poesi och kunde tänka sig läsa högt, så de bokade en poesiuppläsning. De pratade om klassiker på lättläst och samma eftermiddag kom en person från LSS-boendet och lånade nästan hela klassikerhyllan. 

 

– Efter ett enda besök hade vi alltså anordnat två evenemang! Det krävs inte så mycket om man vågar gå lite utanför sin komfortzon.

 

Trots styrdokument som prioriterar personer med funktionsnedsättningar finns inte alltid resurserna men ledning och politiker vill ha kvantitativa resultat på vad som görs, menar Lynn:

 

– Det resonemanget fungerar inte när man betänker betydelsen för enstaka människor. Som gymnasietjejen som klarar svenskan hon annars kuggat för att hon börjat läsa böcker på biblioteket. Att jobba med sådant ger vinst varje dag!

 

Det här är jättestort, säger Lynn som inte kunde hålla glädjetårarna tillbaka när MTM ringde och berättade att hon vunnit Läsguldet.

 

– Det är inte bara mitt pris, det är alla äppelhyllebibliotekariers pris. De som dag efter dag, i undanskymdhet och ofta lite i motvind och med knappa resurser, arbetar med det de brinner för. Det är även ett pris till kollegorna som hjälper mig så att jag kan besöka LSS-boenden.