”Vi fick vältra oss i dåtiden”
Jag tar upp boken När jag var ung av Mats Ahlsén där jag sitter i solstolen i mormor och morfars trädgård. Morfar sitter på kanten av sin stol, ett par meter bort. Jag slår upp boken på måfå och möts av en bild på förväntansfulla barn i en biosalong.
Jag läser högt: ”För någon krona fick du både biobiljett och godis.” Morfar associerar vidare – ”Köpautomater på stan, finns de med i boken?”. Jag bläddrar och läser: ”Den som ville köpa kondomer kanske kände sig lite generad och väntade tills ingen var i närheten”. Morfar skrattar och säger: ”Du har väl sett filmen när Gösta Ekman ska handla kondomer men inte vill göra det av den kvinnliga expediten?”. Morfar beskriver ingående hela scenen. Jag dras med i hans återgivning.
Att vara text- och bildredaktör till När jag var ung har varit ett otroligt roligt arbete. Mina tonårs favoritband Kent har en textrad som lyder: ”Och jag som alltid gillat nostalgi”. Jag har alltid identifierat mig med den raden – och se – här sitter jag och tänker tillbaka på mina egna tonår. Både jag, författaren och formgivaren har under arbetets gång fått vältra oss i dåtiden. Jag har med jämna mellanrum frågat mina morföräldrar om hur det var när de var unga. Vad gjorde de i slöjden? Vad åkte ni på istället för pulkor?
Nu är boken färdig och jag och alla andra kan äntligen använda den som den är tänkt: som ett stöd för samtal om svunna tider. Mormor och morfar har fortfarande hälsan i behåll, både mentalt och fysiskt. Nästa gång ska jag ta med boken till en annan släkting, en som har svårare med minnet. Det ser jag fram emot. Jag är säker på att högläsningen kan väcka liv i dåtiden även hos henne. Någonting stort väntar för oss båda: jag får bli en del av hennes dåtid och hon får känna sig sedd. Sedd och bekräftad. Det är lika viktigt oavsett ålder.
Text: Sarah Linton. ur Tidningen Läsombudet nummer 2, 2020