Från föremål till taktil bild
Att läsa taktilt, varsebli genom känseln, innebär att man känner ett föremåls form, yta och storlek. I reliefbilden är linjer och ytor upphöjda och med fingertopparna avläser vi skillnader mellan det som är upphöjt och inte upphöjt.
Att betrakta en bild med hjälp av fingertopparna är inte samma sak som att titta på en bild. Då vi tittar på en bild ser vi hela bilden samtidigt. Först ser vi helheten, sedan de olika detaljerna. När man känner på en bild är det precis tvärtom. Först känner man detaljerna för att sedan få en helhetsbild. Del läggs till del, och på så vis kan man med hjälp av känseln skapa sig en fullständig bild.
För att läsa en bild måste man först ha fått övergången från föremål till bild klar för sig, det vill säga att ett tredimensionellt föremål återges tvådimensionellt. Därför är det första steget i att titta på taktila bilder att förstå hur ett tredimensionellt föremål kan låta sig representeras tvådimensionellt. Man måste lära sig hur man ska titta och vad man ska titta efter och förstå kopplingen mellan föremålet och bilden.
För att det överhuvudtaget ska vara möjligt att förstå en taktil bild, om man inte är en erfaren bildläsare, måste man få veta vad den taktila bilden föreställer. Börja därför alltid med att tala om vad bilden återger och om det finns ett eller flera föremål i bilden.
Det viktigaste igenkänningstecknet för ett föremål är formen, föremålets kontur. Material, storlek och färg spelar faktiskt mindre roll för såväl syn som känsel. Det gäller att hitta föremålets form och kontur i både verkligheten och i bilden för att kunna avgöra vad det är för något. Detta är särskilt viktigt för nybörjarläsaren.
Man kan underlätta övergången från föremål till bild genom att rita av föremålets kontur på ett svällpapper, en ritmuff eller helt enkelt på kraftigt papper eller kartong, klippa ut konturbilden och klistra den på ett pappersark. Detta underlättar avläsningen av den taktila bilden där det ju är föremålets kontur som är återgiven.
Det är de avbildade föremålens konturer som gör att vi kan skilja dem från varandra. I bilder är det vanligast att konturer skapas av linjer. Också när vi urskiljer något i vår omgivning är det konturerna vi söker efter. I mörker syns de inte och då har vi svårt att känna igen oss.
Taktil och haptisk är båda uttryck för att använda känselsinnet. Taktil, från latinets tactilis, känsel, och haptisk, från grekiska haptikos, möjligheten att förnimma med känseln. Den taktila perceptionen fungerar som den visuella; vi ”fotograferar” vår omgivning och skapar helhetsbilder i hjärnan. Vi kan känna bordsytan genom armbågen, mattan med tårna på mattkanten och även utan syn bilda oss en uppfattning om det rum vi befinner oss i och dess inredning.