Utgångspunkt
Både taktila bilder och visuella bilder försöker återge verkligheten. Bilderna är representationer av verkliga föremål, av omgivningen eller detaljer ur omgivningen, men de kan också föreställa abstrakta begrepp och fenomen.
Seende möter bilder redan i tidig ålder. De finns i pekböcker men även på skärm, till exempel TV eller mobil, i tidningar och i gaturummet. Många av dessa bilder riktar sig inte direkt till barn men barnen ser dem och lär sig att förstå relationen mellan omgivningen och bilden av omgivningen.
För barn med svår synnedsättning eller blindhet är situationen en annan; de möter sällan bilder spontant. Däremot har de kontakt med föremål, vardagsföremål som bestick, tallrikar och glas, lika väl som tandborste och tvål och leksaker av olika slag. Då bilden av kända föremål och föremålen i sig inte är samma sak måste man lära sig att läsa av bilder för att förstå dem; det gäller för såväl visuella som taktila bilder. Visuella bilder kan man dock ofta förstå intuitivt. Taktila bilder kan vara svårare att läsa av. Man måste lära sig hur man ska gå tillväga.
Avsikten med instruktionerna i detta ”program” är att ge tips och råd om hur man kan tala om bilder och titta på taktila bilder med barn som har svår synnedsättning eller blindhet. Detta för att de i framtiden ska ha möjlighet att delta i skolarbetet på liknande villkor som seende barn och framför allt, ha tillgång till en inövad strategi och förståelse för hur man läser taktila bilder, kartor och grafer.
Det finns inte någon motsättning mellan att underlätta för barnen att lära sig läsa taktila bilder och att uppmuntra barnen att på egen hand skapa bilder, men det egna skapandet leder inte nödvändigtvis till att barnen lär sig att läsa av taktila bilder. Vi har därför valt att betona avläsning, men ger även en del tips om hur man kan skapa bilder genom att till exempel arbeta med ritmuff, klippa ut och klistra upp bilder av föremål på ett papper så att de kan läsas taktilt.