På biblioteket kan alla mötas
Biblioteket är idag en av få mötesplatser som alltid står till förfogande – alldeles gratis. Farsta bibliotek öppnade självklart dörrarna när en grupp människor som hade haft stroke ville samlas regelbundet för att lyssna på högläsning.
Liselott Höjman är högläsare. Hon är anställd av Kultur i vården inom Stockholms läns landsting och läser bland annat inom äldrevård, psykiatri och på sjukhus. För några år sedan läste hon regelbundet för en grupp vid Dalens Strokecenter.Men i december 2012 lades strokecentret ned och på så sätt kunde läsningen inte fortsätta i Kultur i vårdens regi.
Men läsgruppen ville inte sluta träffas. En av deltagarna, Birgit Ramström, åtog sig att fråga om Farsta bibliotek kunde tänka sig att ta emot gruppen. Frågan gick till bibliotekarien Kristina Rollfelt, som genast svarade ja. Nu fortsätter gruppen att träffas och lyssna på högläsning varannan vecka i ett rum på Farsta bibliotek.
Liselott Höjman läser högt både ur lättlästa böcker och ur vanliga böcker. Hon har en kunnig och engagerad grupp omkring sig. Diskussionerna blir många och skiftande.
Inte så ”utstofferat”
Den dag som tidningen Läsombudet besöker läsgruppen har Liselott tagit med sig både originalversionen och den lättlästa versionen av Marianne Fredrikssons bok ”Anna, Hanna och Johanna”. Detta eftersom några i gruppen hade undrat över skillnaden gången dessförinnan.
– Den lättlästa versionen innehåller ju allt som för storyn framåt, men det kunde kanske vara lite mer utstofferat!
Så kommenterar Arne Gelin saken. Liselott fortsätter i alla fall med den lättlästa boken och många i gruppen börjar minnas gamla tider.
Minnen från gamla tider
Kerstins föräldrar fick gå hela vägen till jobbet. De bodde utanför Uppsala. Arnes far var byggnadsarbetare. Han var ofta arbetslös. Ruth är äldst i gruppen, 93 år. Hon var 16 år när hon kom till Sverige från Tyskland 1936. Hon gifte sig med en norsk flykting och de fick en dotter.
– Jag minns arbetslösheten. Och priserna som steg hela tiden. Och så kom Hitler och skapade arbeten. Det var därför han kunde komma till makten, säger Ruth.
Sådana tankar och minnen väcktes av berättelsen om Anna, Hanna och Johanna. Gruppen fortsätter att träffas på biblioteket och höstens träffar är redan inplanerade. Högläsningen och samtalen ger en gemenskap som ingen vill vara utan.
Text och Bild: AnnMarie Lindman
Artiklen har tidigare varit publicerad i tidningen Läsombudet.