Bild på ung flicka, som skrattar.

KURSDAGAR PÅ SPSM - Att träffa kompisarna är bäst

Två gånger om året träffas en grupp skolelever från olika de­lar av landet för att gå kurs i Stockholm. De flesta har mötts tidigare och är glada att det äntligen är dags igen. En av dem är Leia Wiktorsson från Nässjö.

Kursdeltagarna är elever i mellanstadiet. De har kommit till Resurscenter syn, SPSM, för att lära nytt, träna, utmanas och umgås med kompisar som alla har en synnedsättning.

För oss från Vi punktskriftsläsa­re är det ett kärt återseende med Leia. Veckan innan gjorde vi ett besök på Handskerydsskolan i Nässjö för att träffa Leia och se hur hon använder punktskrift i under­visningen.

Nu är Leia i Stockholm några dagar. Hon läser snabbt igenom dagens schema i punkskrift. Andra elever är mer ovana –fingrarna trevar långsamt över bladet. De får uppmuntrade kommentarer av sina kamrater.

– Kursen är viktig både för eleverna och för oss här på Resur­scenter syn, säger Carina Bigelius. Eleverna får träffas och träna på sådant de inte har tid och möjlig­het att göra i sin vanliga skolsitu­ation och kan byta erfarenheter. Och vi får möjlighet att testa moment i skarpt läge.

En av Leias kamrater säger:

– Att träffa kompisar med synnedsättning är det bästa. Det är svårt för seende kompisar att förstå hur vi med synnedsättning har det i skolan. Och här är inte som i vanliga skolan, det är roliga­re lektioner. Drama till exempel.

Kul med abakus

Tema för den här kursen är matematik och rörelse och på vissa lektioner kombineras de båda.

Som på en lektion som heter Kul med abakus. Det blir en lekfull lektion där eleverna både räknar med kulram och hoppar upp och ner från bänkarna. Och så blandas sinnlighet in mellan passen. Som geometrisk fika med hembakat i olika former.

Träffarna är också till för att byta erfarenheter. Hur gör ni när ni räknar i skolan? Använder nå­gon en talande miniräknare eller räknar ni helst i huvudet? Vem brukar använda abakus i skolan?

Och det är inte bara ett tillfälle för eleverna att träffas, utan även för föräldrarna. När barnen har mattelektion tränar föräldrarna på ekolokalisering, det vill säga, att liksom fladdermössen navigera med hjälp av ljud.

Punkt ger inget strul

I Nässjö veckan innan, gör vi Leia sällskap i klassrummet un­der en lektion. Hon har alla sina skolböcker i punktskrift och är en erfaren punktskriftsläsare. Men hon använder också talsyntes, punktskriftsdisplay och talböcker via Legimus. Fördelen med punkt­skriftsböckerna är att det inte blir teknikstrul.

– Det är det där med tekniken. Ibland funkar det bara inte. Som med min Daisyspelare hemma nu, säger Leia.

När spelaren fungerar lyssnar hon på talböcker ibland. Då är det viktigt att det är ”rätt röst”, efter­som Leia inte gillar alla röster.

När Leia väljer läsning fritt är Harry Potter en favoritbok.

Slöjd och musik bäst

I skolan har Leia fokus på punktskriften. Det är viktigt att träna och behålla läshastigheten. Leia hänger med i samma tempo som sina seende klasskamrater. Nu läser de Pojken och tigern i grupper om tre eller fyra elever. Det som kan ställa till problem är när det dyker upp bildtexter mitt i textflödet. Då kan det ta tid att hitta tillbaka.

Bästa skolämnena är slöjd och musik. Leia spelar både flöjt och piano. Kanske det idoga övandet och fingerfärdigheten med instru­menten bidrar till att hon är en så driven punktskriftsläsare.

TEXT: KATARINA CARLSTEIN CARLSSON

FOTO: CARINA GERDIN

Tipsa en vän om denna sida via epost.
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)