De sprider värme och kunskap till andra familjer

Text: Catarina Ek Foto: Elliot Elliot

Sofie Degerland, Charlotta Finnman och Annette Fredriksson bor i Stockholm och har känt varandra i ett tiotal år. Charlotta Finnman och Annette Fredriksson bor i Stockholm och har känt varandra i ett tiotal år. De är föräldrar till barn med blindhet som är i ungefär samma ålder. De träffades i olika föreningar för barn med synnedsättning. Men arrangemangen blev allt färre och därmed kontakten med familjer i samma situation.

– Vi kände att det behövdes komplement, säger Sofie och fortsätter:

– Det är en viss skillnad på vardagsproblematiken när man har barn med blindhet. Det känns skönt att träffa människor som är i samma situation, vid alla andra tidpunkter särskiljer vi oss alltid som familjer.

De startade föreningen

De tre bestämde sig för att starta en förening och ha möten på café Thelin i Stockholm. Punktfamiljer föddes och de bjöd in sina nätverk till träffarna.

 – Just som vi startat föreningen kom pandemin! Det var då vi började med digitala föräldrakvällar. Med dem nådde vi familjer inte bara i Stockholm utan i hela landet.

Sofie, Charlotta och Annette är föreningens tre ideellt arbetande styrelsemedlemmar. Den har inga andra medlemmar eller avgifter. Alla är välkomna att medverka; föräldrar, syskon och andra anhöriga till barn med blindhet men också de som är nyfikna på hur livet med barn med blindhet är. Förutom webbplatsen punktfamiljer.se finns de på Instagram och Facebook. Här sprider de information om stöd och hjälpmedel, tips på exempelvis syntolkade filmer och föreställningar och mycket annat.

På Facebook har de även en sluten grupp som har fokus på föräldrastöd. Det finns många runt om i landet som känner sig ensamma i sin situation och responsen i den gruppen har varit väldigt bra.

 – Vi minns ju när vi satt där med en ettåring och inte visste hur man skulle göra. Hur ska det här gå? Men tack och lov var det alltid någon som sa att det här kommer att gå bra, säger Charlotta.

 – Nu vill vi ge tillbaka!

Anordnar digitala träffar

De anordnar digitala träffar och brukar ha ett tema per månad, senast handlade det om hur syskon till barn med blindhet kan påverkas. Deras egna barn, som nu är tonåringar, har varit med några gånger.

– De blir förebilder för de yngre barnen och får frågor som ”När fick du din första telefon – hur gjorde du då?”, berättar Sofie.

Många hör av sig till föreningen med frågor. Det kan vara en förälder som undrar hur hen ska sitt barn att lära sig klockan, eller en familj som vill ha tips på hur det funkar med skolbyten och färdtjänst.

– Vi är inga experter men vill gärna bidra med våra samlade erfarenheter, säger Sofie.

 Punktfamiljer kommer att fortsätta med de digitala träffarna men ska också anordna fysiska träffar. – Efter pandemin vill vi satsa på fler fysiska träffar så att familjerna får tillfälle att träffas, säger Annette som också gärna ser att de kan anordna läger.

 I september anordnade Punktfamiljer en familjedag i Fruktparken i Liljeholmen i Stockholm. Det kom närmare 30 personer, tio barn med blindhet och deras syskon och föräldrar. Dagen fokuserade på fysisk aktivitet, bland annat visade en personlig tränare parkens utegym och ett fotbollslag var med och gjorde bollövningar.

 – Några familjer bestämde med fotbollsspelarna att träffas igen veckan därpå, säger Sofie, glad över lagets positiva gensvar.

Stärker inlärningsprocessen

Vi Punktskriftsläsare frågar Sofie, Charlotta och Annette om hur viktig de tycker att punktskriften är. Ingen av dem läser punktskrift flytande även om ambitionen funnits. Men för alla tre var det självklart att barnen skulle lära sig det. När barnen var små barn var de medlemmar i MTM:s Punktklubben och fick både taktila böcker och punktböcker därifrån. Någonting med den mänskliga hjärnan gör att inlärningsprocessen stärks mellan pappret och penna, för barn med blindhet blir punktskriften jämförbar.

 – Min dotter satt och lekte med Perkinsmaskinen (punktskriftsmaskin) och tryckte på samma sätt som ett seende barn sitter och ritar och skriver, minns Charlotta.

– Och lär man sig inte läsa punkt kan man inte skriva, konstaterar Annette. Inför fotograferingen till den här intervjun bad Vi Punktskriftsläsare dem att ta med några böcker. Charlotta berättar att när hon letade fram den taktila boken Den mycket hungriga larven läste och mindes hennes nu 17-åriga dotter den med nöje. Annette har också sparat barnböckerna. Om hennes son i framtiden får barn måste han ju kunna läsa med dem.