"Catrin är mina ögon på cykeln"

Sedan flera år har Louise Jannering suttit tätt bakom tandemcykelns nya pilot Catrin Nilsson. Catrin har ingått i teamet i tre år. Vissa kallar henne för en parhäst men Louise Janne­ring använder hellre ord som känns starkare.

– Catrin är ögonen på cykeln, säger hon.

27-åriga racercyklisten Louise Jannering föddes med en grav synnedsättning och är sedan sex års ålder helt blind. Cykelintresset har alltid funnits där och den riktiga elitsatsningen inleddes i tonåren. I år tävlade hon och Catrin Nilsson i Paralympics i Paris.

Viktigt med tillit

Förutom att styra och trampa ansvarar Catrin för att växla, bromsa och kommunicera. Allt
i hög fart och hög puls förstås.

– Förutom att ta i är min primära roll att vara så följsam som det går och svara på hennes kommando. Hon ska ju kunna lita på det jag ska utföra, förklarar Louise. Tillit är därför ett ord som är viktigt i deras kommunikation. Under färden ropar Catrin så lite som möjligt eftersom det handlar om mycket hög ansträngning.

– Hon ropar alltså inte att nu kommer en högersväng. Hon säger inte ens om cykeln ska dra
åt höger eller vänster. Jag ska kunna banan utan och innan för att göra rätt sak vid rätt tillfälle.

När det gäller att ta i och trampa kanske många tror att det enbart gäller Louise. Men hon är snabb med att ge kollegan credd:

– Catrin trampar också!

Bildtext: Catrin och Louise under ett lopp i Paralympics
i Paris i september.

Intresseanmälan låg i skräpposten

Att hitta en medcyklist är inte helt lätt. Personkemin ska stämma och man ska trivas med varandra. Louise säger att hon haft extrem tur. När hon letade efter en ny pilot efter Paralympics i Tokyo lade hon ut en platsannons i Svenska cykelförbundets sociala medier.

– Jag hade inga större förväntningar på att folk skulle höra av sig eftersom den personliga kontakten ofta är avgörande.

Mycket riktigt kom inte särskilt många svar men när hon satt i en fjällstuga i Tänndalen gick hon av slump in i mejlens skräppost, och fann Catrins intresseanmälan. Catrin arbetar som helikopterpilot och kallas därför ibland skämtsamt för ”dubbelpiloten”. Louise beskriver Catrin som modig, nyfiken och mentalt stark.

– Hon tvekar sällan när det gäller att testa nya saker, säger Louise och tillägger att hon är lätt att samarbeta med även om hon också­ kan ifrågasätta saker och ting.

Även om de presterade på toppen av sin förmåga i Paris blev det inga medaljer i de två grenarna: tempo- och linjelopp. Till skillnad från Paralympics i Tokyo 2020 där Louise knep två bronsmedaljer.

Catrin är ibland Louises ögon även när de inte sitter på cykeln.

– När vi reser, oavsett om det är ett träningsläger eller tävling är det ofta hon som ledsagar mig på flygplatsen eller i matsalen.

För Louise är det viktigt att tänka på att Catrins främsta uppdrag inte är att vara ledsagare. Men vissa saker beskriver hon ändå spontant.

– Fast ibland låter hon mig avgöra om jag vill veta hur det ser ut i exempelvis OS-byn eller dess restaurang och det känns bekvämt.

Bra mat i OS-byn

Vistelsen i OS-byn strax norr om Paris bjöd på en glad överraskning vad gäller maten. Louise Jannering berättar att hon är vegetarian men det var inga problem att få mat utan kött eller fisk i OS-byn.

– Där fanns ett så stort utbud att jag hade svårt att välja, säger hon.

Organisatörerna hade satsat mer på vegetariska rätter under OS och Paralympics 2024 än vad man tidigare gjort under olympiader.

– Vegetarisk mat kan också ge atleterna kraft eftersom den innehåller mycket protein, berättade Charles Guilloy, en av OS-byns ungefär tvåhundra kockar för Vi punktskriftsläsare strax innan
OS-invigningen. Han lagade bland annat en linsgryta med grön citron, yoghurt och mycket koriander. Och på frågan till Louise vilken maträtt som smakade bäst svarade hon just den.

– Det kändes skönt att smaka vällagad mat, annat än pasta som ofta är standard vid tävlingar.

Svårt att leva på idrotten

Under invigningen av Paralympics nämndes att 1,3 miljarder av världens befolkning har någon form av funktionsnedsättning. Och en debatt som seglade upp efter spelen handlar om elitidrottarnas villkor. Louise Jannering passade på att ställa en viktig fråga till statsminister Ulf Kristersson som dök upp i OS-byn.

– Jag ställde den fråga som ploppade upp först i huvudet.

Och vilken var det?

– Jo, det handlar om socioekonomiska förutsättningar ur alla idrottares perspektiv. Om hur elitidrott ska kunna fungera för oss som en inkomstkälla, svarar hon.

Hon menar att det är svårt att kombinera sport, arbete, inkomst och pension, och ha en dräglig vardag. Hon vet att bland andra Svenska Paralympiska Kommittén, SPK, vill driva igenom förändringar. Om Sverige vill ta fler medaljer på OS och Paralympics är detta en viktig fråga, menar många.

Bildtext: Statsminister Ulf Kristersson och Louise Jannering pratade om elitidrottares förutsättningar.

Och vad blev Ulf Kristersson svar?

– Min vision går ut på att jämlika förutsättningar för alla, oavsett funktionsnedsättning eller inte, ska vara så pass integrerade i samhället att ett särskilt statsråd knappast behövs, säger han.

Men det tror Louise Jannering är snudd på utopi.

– Därför är det bra om vi i åtminstone Sverige har en minister som ansvarar för de här frågorna även i framtiden.

Text: Johan Tollgerdt, foto: Christine Olsson/TT