Löftet

En man åker för att träffa sin far på ett mentalsjukhus, en far som han nyligen fick veta att han hade då hans mor hållit det hemligt tills hon låg på dödsbädden och precis innan hon avled ville hon att han skulle lova att hälsa på hans far, det var hennes sista önskar i livet, han hade fått reda på att hans far hade suttit i fängelse för mordet på sin bror, men sedan tvingades flytta till mentalsjukhus för att han fick en obotlig sjukdom. Nyfiken av vad som egentligen hände bestämmer han sig för att åka och prata med sin mentalsjuke far.

Huvudpersonen hade växt upp faderlös och han hade växt upp med vetskapen om att hans far dog i en olycka utanför Portugals kust, så var det inte. Självklart ville han träffa sin far, och ställa dem frågor som han inte fått svar på. Det står inte så mycket om just personen i boken, men jag tror han är en vanlig kille som växt upp utan en fadersgestalt i livet.

Att hans mor som ljugit för sin son i princip 25 år, jag tycker det är fel som förälder att ljuga för sitt barn så pass länge, han fick till slut reda på sanningen men självklart vill ett barn veta vad som hänt med sin far eller vem det egentligen är som är hans riktige far.

Att man inte ska ljuga för sina barn eller sig själv, det skadar mer än det hjälper. I alla fall i det här fallet, han vill ju självklart veta vem som är hans riktige far och vad som egentligen hänt. I vissa lägen hjälper det säkert att ljuga men i det här läget gör det inte det. Det tycker i alla fall jag.

Hur det känns att efter 25år få veta att det som sägs vara hans far fortfarande lever?