Teckenspråk som förstaspråk på praktikplatsen

Vad har du gjort under din praktik?

– Jag har arbetat med att vidareutveckla en applikation för att läsa punktskrift via så kallade PEF-filer. Användaren ska kunna öppna sin fil som en webbsida och sedan läsa texten med en punktskriftsdisplay, säger han. Användaren ska kunna öppna sin fil som en webbsida och sedan läsa texten med en punktskriftsdisplay. Idag behöver man kontakta Punktskrifts- och prenumerationsservice för att få hem fysiska engångsböcker på punktskrift. Böckerna tar mycket plats, och de flesta av dem slängs när de lästs ut. Jag har flera idéer för designen på det nya digitala formatet och hur det ska bli så användarvänligt som möjligt.

Punktskrift är ett helt nytt område för Björn vilket har varit en drivkraft för att lära sig mer. 

– Utmaningen med projektet är att jag måste förstå hur punktskrift fungerar. Hur påverkar exempelvis punktskriftstecknen formatet och radbrytningen? Det är väldigt coolt och spännande, men samtidigt lite svårt när jag kan inte har tillräcklig kunskap.

Teckenspråk som förstaspråk

Björn är döv sedan födseln. Det innebär att hans förstaspråk är teckenspråk som har en helt egen grammatik. För att kunna kommunicera på en arbetsplats där förstaspråket är svenska använder han sig av teckenspråkstolkar. Något som blir viktigt både under möten och samtal kring lunchbordet.

– Det är skönt att kunna veta vad omgivningen pratar om även om det inte är riktat till mig. Däremot är det jobbigt när vi pratar fackspråk. Eftersom tolkarna är vana vid att förstå allt jag säger måste de plötsligt översätta något de själva inte förstår. Det tar tid att översätta teckenspråkets grammatik till svenska och det kan också vara en utmaning för dem ibland.

Hur kan omgivningen kommunicera med dig, när du inte har en tolk med dig?

– Kroppsspråk och att visa med gester är det bästa sättet, och det gör inget om det inte blir helt rätt. Ett annat sätt är att ta hjälp av mobilen. I anteckningsappar kan du skriva det du vill säga och så skriver jag ett svar tillbaka.

Björn upplever ibland att hörande kan bli lite osäkra när de träffar någon som pratar teckenspråk.

– Döva är väldigt visuella och vi märker direkt när den vi möter blir obekväm. Men sedan är vi i Sverige generellt ganska stela och använder inte kroppen lika mycket när vi kommunicerar. Om du som hörande träffar någon som har en tolk med sig, kom ihåg att titta på den du vill kommunicera med, och inte tolken.

Efter praktiken på MTM är det dags för examen innan Björn flyttar tillbaka till Stockholm igen.

– Helst vill jag arbeta med systemutveckling eller utveckla appar. Om jag inte lyckas komma in på arbetsmarknaden direkt, planerar jag att fortsätta utbilda mig, och då blir det troligtvis inom AI-utveckling. Det är också ett nytt område för mig, vilket känns spännande.